Som många andra som har en nära som tagit sitt liv så tänker man........VARFÖR?

Han hade många vänner och en stor familj som älskade honom, så jag fattar inte. Vad var det som gjorde att Marra var sååååå speciell att hon fick honom till att inte vilja leva längre för att det tagit slut en engång mellan dom.

Jag har alltid tyckt och känt att jag och Martin tänker lika men inte i detta läge jag tycker att livet är mer värt än att sörja en pojk-el flickvän så oerhört att man väljer att ta sitt liv. Det är egoistiskt, tänk på oss som är kvar, våran fruktansvärda sorg som vi alltid kommer att bära med oss hela livet. Det finns fler kärlekar på denna jord men det FINNS BARA EN MARTIN.

Jag är oerhört arg på honom och vill skaka om honom men det är försent. Jag kommer aldriga att förstå att han gjorde det, jag känner mig sviken, frustrerad, förbannad, tom och enormt ledsen.

Jag har väldigt svårt att ta till mig att Martin inte finns i våra liv längre och jag har inte bestämt om jag vill se honom eller inte men som det känns nu så kan det vara ett sätt att faktiskt förstå och sen gå vidare. Jag har sett tre andra anhöriga och dom va väldigt fina men också äldre och äldre ska dö men inte min lillebror, inte än iallafall. Det har tänts ljus utanför hans hem och vänner har även lagt blommor vid hans garage.

Jag är mycket själv på helgena då barnen är hos sin pappa och jag känner att även det är mycket bra för mig att få landa i allt som hänt och händer. Jag hittar mitt sett att se på saker och mitt sett att leva med mig själv och barnen.

Jag promenerar mycket fortfarande men inte den rundan för det är så blött men jag går nere på lövhagen så ofta jag kan och det är underbart att få gå längs med vattnet. Jag älskar att gå långa tysta promenader, yoga och vara stilla i mitt andetag känna att allt bara är tyst och stilla runt omkring, en underbar känsla. 

Det har hänt mycket på ett år.....

det har tagit ett år innan jag har landat efter skiljsmässan. Nu är jag en väldigt positiv person och ser oftast det positiva i alla situationer och att det som sker är utvecklande. Det har varit en del motgångar under året men jag har som sagt utvecklas och lärt mig oerhört mycket och vuxit som människa. Jag har upptäckt känslor hos mig själv som legat begravda långt in, jag har insett att det är helt ok att vara arg, det har inte hänt många gånger under mitt liv att jag har varit det, den känslan har jag tryggt undan fort. Men fy vad det tar energi att vara arg. Glad har jag alltid varit men skillnaden nu är att jag även är glad i själen och det är en stor skillnad. Jag känner harmoni och ro innuti, förrut har det varit en oro som jag inte kan sätta ord på.

Jag har gjort en resa som har varit sorglig, rolig, oviss, nyfiken, utvecklande, skrämmande, fantastisk, underbar, jag har fått uppleva KÄRLEK.

Jag har lärt mig att älska mig själv och tycka att jag är lika viktig och värd kärlek som alla andra.

 

Jag har i många år varit intresserad av personlig utveckling och nu under detta år har det vuxit och blivit än mer intressant. Jag håller på och utforma en föreläsning som jag kommer att hålla i vår, jag har kommit på namnet på föreläsningen och nu är det bara resten kvar......

Jag har länge velat göra detta men inte vågat men nu är jag stark nog att gör det på mitt sett och det ska bli fantastiskt roligt.